Emmmmmm-a

Jag blir så förvirrad.
Mr Pojkvänsmaterial ska bjuda hem sina närmaste vänner på en middag på fredag. För att presentera mig.
Han vill verkligen gå in för ett förhållande med mig.
Ärligt talat tror jag inte att jag kan det. Än.
Det finns alltför mycket jag stör mig på hos honom, När jag lärt mig leva med det och älska honom trots brister och fel, DÅ är jag redo att ha ett förhållande med denne man. DÅ är jag redo att lämna mitt nuvarande liv för honom.

Grejen är den att jag inte tror att jag kommer lära mig honom.
Jag kommer alltid bli sur när han tex ska berätta saker för han berättar så himla dåligt, för att bara nämna en sak.

Jag försöker förklara för honom att jag inte vill gå så fort fram.
"Vadå fort, vi tar väl det jättelugnt"

Skulle han få bestämma skulle vi pippa barn, flytta ihop, köpa vigselringar, storhandla på ICA, kolla kombibil NU.

My god, jag vill inte börja tänka på sådant förrän om.. 5 år kanske! Tills dess vill jag sova till 14 på lördagar, festa varje helg, äta det som behagar mig, resa, göra det man ska göra när man är 21 år.
Jag försöker förklara detta för honom, men han lyssnar helt enkelt inte. Han ser inte mig.
Jag undrar verkligen hur han ser mig, hade han älskat mig hade han väl verkligen lyssnat, stöttat, pratat, och försökt kompromissa på ett litet plan med mig. För vill han ha mig måste han ju ta MIG, inte mig som den han tänker sig i sitt huvud.



Jag vill ha honom, Men inte hela honom. Och inte just nu.  Går det ihop?