Emmmmmm-a

Ligger i soffan,
Wilma och Linus på tv:n, väcks ur mina skärgårdsdrömmar av att mobilen durrar helvetiskt på bordet.
svarar snabbt.
Mr Ex.
!!
"Jag saknar dig"
??
Vi kom överens om att bara vara vänner.
Att en gång för alla göra slut och gå vidare. Jag hade förfan träffat Göran, han vet att jag fortfarande är tillsammans med honom.
"Kan vi inte ses någon gång, bara en fika eller så, ingenting annat. Jag vill bara snacka lite"
Visst, okej. Vi bestämde att vi skulle vara vänner och han är trots allt den personen som förstått mig bäst någonsin.
Okej, visst, vi kan luncha på onsdag?
Bestämt.

Lägger ner telefonen och återgår till Saltön och döda mammor när den durrar igen.
SMS.
Från Mr Ex.
"Vi kommer aldrig komma ifrån varandra verkar det som... puss"'
Och exakt vad menar han med det?
Han fårintefårintefårinte tro att vi på något sätt är påväg tillbaka till ett förhållande!
ååh vad jag hatar alla dessa turer med honom..
Läs MrEx kategorin som dock inte innefattar hälften av våra turer fram och tillbaka..

Sitter på jobbet i svarta stuprör, min MarcJacobsTshirt och pumps och känner mig heeelt lugn och tillfreds.
Fikan med Mr Ex var trevlig, jag fick inga som helst hjärnspöken i huvudet och vi skiljdes åt med en kram och kom överens om att det som varit, varit och det kommer aldrig igen.
Jättepoetiskt eller hur?
Ingen av oss har iallafall känslor och vi känner att vi ska gå vidare, vi tycker om varandra och får ut något av en vänskapsrelation så en sådan ska vi upprätthålla. Men inget mer än en vänskapsrelation.

Han sa så himla fina saker jag aldrig har hört förut och han tackade mig för att jag fanns och gjorde hans liv lättare :) Han önskade mig all lycka med Göran men bad mig ta det lugnt och vara med mig själv mycket. 
Jag sa att han bara skulle slå en pling om han var sugen på en dejt så skulle jag kirra en...
Det tyckte han lät som en bra deal och det känns förjävla bra rent ut sagt!
Jag känner mig frisläppt eller något, något som har tyngt mig länge har lossat och jag känner mig fri. 
Inget står nu i min väg. Jag har fått ytterligare en vän, och blivit av med ett problem som tyngt mig. 


Tror jag ska gå och ta ett litet bloss nu (fyfy) men det är jag fan värd!


 

Idag, mina vänner. Är jag ledig!
Redigt skönt, Ligger just nu i soffan och sippar på en vaniljlatte, lyssnar på Moneybrother och lägger över bilder på CD-skivor.
Tänkte springa ner till gymet sedan och köra en timme stenhårt på spinningcykeln.
Sedan hem, fixa mig och sedan tuben/bilen till Kista gallerian för en ordinary fika med Mr Ex.
Eller ja.. Ordinary och ordinary...
Jävligt ovanligt visserligen, men det försöker jag förtränga.
Hans son ska inte vara med. Jag vill ha mina tankar samlade och mina åsikter klara innan jag träffar honom men ajg klarar inte av att bilda en ny uppfattning om honom utan att ha träffat den nya honom.
Just nu känns han väldigt avlägsen men jag vet aldrig vart jag har mig själv när jag är med honom...

Jag ska fan bli lesbisk!

Precis när jag och Mr Ex bestämt oss för att bli tillsammans igen och allt var frid och fröjd och vi båda var så glada och jag kände verkligen att detta var början på mitt nya liv, så säger han att han vill vänta och ta det lugnt ett tag och verkligen komma över sin sambo och tänka igenom allt.
Jag blir så arg för jag vet inte hur många timmar vi diskuterat detta, han har hela tiden sagt att det var lugnt. Att det inte gjorde någonting att det gick så snabbt, han älskade inte henne länger och hade inga känslor kvar. Han hde känslor för mig och kunde då fokusera.
Jag blev lycklig som en hoppetossa och har hoppat på rosa moln och så bara säger han det här.
Förstör allt.
Jag vet int om jag ska tolerera detta, jag har varit hans lilla nickedocka som bara kommit fram och kysst honom såfort han istortsett gjorde slut med sin exsambo. Ska jag gå här och vänta på att han har kommit över henne, låta mig hållas igen?
Varför killar? Varför gör ni såhär?

Mr Ex kom förbi med sin son vid elva, och jag blev ommöjligt ännu kärare när jag såg hur han var med sin son. Hela han var annorlunda och papparollen gynnade honom verkligen! Sonen var helt okej söt och kröp runt på mitt dammiga golv samtidigt som vi kysstes.
Jag tror det är ett faktum nu. Han kommer hit igen vid fem då han lämnat tillbaka sin son och då ska vi bannemig prata!
Vi måste
Börja om från scratch!
Bestämma oss om hur jag ska förhålla mig till hans son!
Inte stressa!
Bestämma hur vi ska göra med allt helt enkelt för vi båda vill och jag orkar inte hålla på och tänka på min stolthet dit och förnedring dit för jag älskar denne man och han älskar mig. Det säger väl allt?

Helgen var helt.. fucked up.
Fredagsnatt åkte jag ut till villan, Josefin skulle komma på lördagförmiddag och vi skulle mysa och bada bubbelpool och snacka skit med ett glas vin hela kvällen.
Nehep, hennes lilla pojkvän hade tydligen planerat värsta kvällen för dem.
I was dissad.
Så jag låg i soffan med en stor skål ostbågar och sms:ade diverse personer och frågade om de vilel komma ut och chilla med mig, ingen varken kunde eller ville. Och jag ville inte festa, jag ville ju tadet lugnt denna helg, komma bort lite.
Iallafall så plingade det till, sms från Mr Ex. Jag tänkte fan, men samtidigt herregud ååh.
Vi smsade i några minuter, han var kvar hos sin pappa och jag mitt dumma fårhuvve frågade om han inte ville komma ut och snacka lite. 

Jag trodde i mitt stilla sinne att vi skulle kunna snacka som två civiliserade vuxna personer. 
Jag trodde ... fel. 
Han kom och jag liksom alla andra gånger jag ser honom, smälte. 
Vi pratade lite om hans liv, var han ska bo, hur hans son mår, hur han mår och blabla. 
Sedan bara vältrade han sig över mig, och jag kunde ju såklart inte säga nej. 
Så... ja. 
Det var den lördagen.

Vi åt middag mitt i natten och jag kände mig helt sprudlande lycklig och nykär. 
Jag älskar honom men jag vet verkligen inte vad jag ska göra. 
På söndagsmorgonen åkte han in till stan igen, han skulle dela upp grejer. 
Jag orkar inte ta upp allt detta med honom och mina känslor för honom igen. 
Just nu känner jag bara att jag vill skita i alla omständigheter och satsa en gång till på min prins. 

Men
Han har en son.
Han har gjort slut med sin tjej för typ en månad sedan.
Han har inte hittat boende.
Han är mitt ex. han lämnade mig för en annan, will he do it again?
Jag går emot min stolthet. 
Men å andra sidan är jag så lycklig med honom, så glad och sprallig.
Han är den rätta för mig, varför kan inte allt bara vara lätt för mig för en gångs skull? 

Nu: Lunch med snyggot-med-fru-och-barn.


 

Halleluja, BF:an sa att hon kunde sitta den sista halvtimmen så jag fick gå tidigare =)

Mr Ex skickade sms på vägen hem "Promenad imorgon em?"
Jag vill somsagt undvika honom i den mån det går tills han har brutit upp med sin sambo, men det är sååå svårt!
Mina tankar är helt intrasslade nu.
Vill han ha något att göra med mig enbart för vänskap eller vill han utveckla det och se om vi kan försöka igen?
Vill jag isåfall försöka igen? Mitt hjärta säger JA men hjärnan bromsar och säger "Är du så lättillgänglig? "Ska han hitta någon ny bättre och lämna dig igen?" "Vill han bara ha någon och väljer då mig?" "Ser han mig som förut?"
Jag blir verkligen helt nipprich på detta och honom.

Han har en son forgodsake!
En av mina största drömmar här i livet är att få vara den första att ge den jag älskar upplevelsen med att bära hans barn. Det går inte med honom. Skulle vi flytta ihop(jag vet, tänker jättelångt och jätteöverdrivet) - Så skulle jag behöva bli "halvmamma". Vill jag det? Till sonen vars mor jag egentligen hatar? Jag skulle behöva träffa henne.

Han kommer inte vara som förut, han är pappa nu, Emma.
Han är en far som måste ta ansvar för två liv, se till att sonen har det bra och hålla kontakt med mamman.

Svarade iallafall bara "kan jag ringa dig ikväll vid 18?"
Jag vill egentligen inte prata med honom heller men jag måste.

Ciao darlings,

Mr Ex mötte mig utanför porten och vi hann gå några meter innan min mobil plingade till.
"Fin barnvagn.."

Jag höll på att kräkas, jag måste ringa polisen och be dem prioritera detta högre! Det står ju ganska klart att det är någon som bor i närheten av min lägenhet och inte har något liv och därför sitter och kontrollerar mig.

Jag fick förklara hela storyn för Mr Ex och han blev så himla arg att han nästan började springa samtidigt som han mumlade om samhället o dårar och alltvaddetvar.

Han fick mig iallafall på lite andra tankar och vi pratade om alltmöjligt. Hans son, Mia, Clarissa o Rikard, mitt nya jobb.. Ja jag kan säga att den 1.5 timmen vi var ute o gick kändes som en kvart.

Jag förbannar mig själv som gör detta. Jag har fått mersmak kan jag ju bara säga. Jag vill fortsätta träffa honom och prata, dela mina funderingar och bara höra hans röst egentligen.
Samtidigt så går jag emot min stolthet på något sätt. Man tar väl inte tillbaka någon som lämnat en för en annan.

Men jag kan bara inte glömma honom. Jag inbillar mig själv att eftersom jag känner såhär är han den rätte.
Eftersom han saknar mig, på vilket plan vet jag inte. Vän eller flickvän, men han saknar mig.
Jag kan lugnt säga att hjärtat kämpar mot hjärnan, jag vill inte ha alla dessa tankar i huvudet nu när jag ska vara pigg och glad på nya jobbet!

Dåligt dåligt dåligt.

Just det!
Jag ringde Mr Ex idag!
Jag var så nervös att jag höll på att kissa på mig men jag tog mig i kragen.
Han är faktiskt den personen jag mest är mig själv med och han känner mig och jag känner honom.. tror jag.
Jag ringde på hans mobil, Honey hade precis fått mat och låg plirade på mig.
Han svarade.

- Hej det är Emma, jaduvetEmma,dinexflickvän, ellerjaduvetväl,duhörvälpåröstenvemjagär?annarsärdetjag.emma.

Början var helt hemsk för båda tror jag men sedan släppte talspärren och vi kom in på gamla spår igen och pratade i mun på varandra hela tiden.

Jag fick bukt på hans krångliga beteende! Det var som Josefine trodde! Han har en torris till flickvän som inte säger ett knyst, han saknade våra samtal lite och ville bara höra vad jag tyckte om lite saker han hade på hjärnan.

Deras förhållande var nog påväg mot stupet trodde han, och han var jätteledsen. Mest för deras sons skull.
Det var faktiskt så himla skönt att få prata med honom och han är som en gudpåattprataochförstå mig och fan! vad jag saknar honom. punkt.
Jag har pratat med honom, det är skönt vi kanske kommer pratas vid igen. det kommer inte alls var lika krystat och pressat när vi träffas, men punkt.

Jag måste sätta punkt. Vi gjorde inte slut för inget.


PUNKTpunktpunktpunktpunktpunktpunktpunktpunktpunktpunktpunktpunktpunkt

Gick somsagt promenad med Mia, min allra bästa vän som bodde en månad hos mig och Mr Ex när vi var ihop.
De är idag bra vänner och har kontakt då de har fått barn samtidigt. Hon säger att han har börjat fråga jättemycket om mig, "Vågar man kontakta henne för o bara ses?"
Har han frågat.. Jag får rejäla fjärilar i magen av detta, men han har ju barn och flickvän..
Vill han något igen eller vill han verkligen bara "ses?" Han har ju somsagt ringt till min mamma och frågat om mitt mobilnummer. "Han gamla hade gått sönder och alla nummer försvunnit"

Detta sätter mitt lilla huvud på högvarv, han frågar ut mina närmaste om mig men kontaktar mig inte?
MÄN säger jag bara.
Nu ska jag ta på mig raffsetet och ta en taxi hem till Mr Hotguy..

Okej, jag är expert på att överanalysera saker.
Fick just detta sms från Mr Ex " Hej, Du har inte kvar något av färgen vi målade byrån i hallen med? Har blivit en enorm repa på den nämligen.. kram *****"

WHAT? vill han något? Vill han ses? saknar han mig? För han kan väl inte på allvar tro att jag har kvar en två år gammal färgburk till en byrå jag inte ens har?
Josefin trodde att han bara var pratsjuk.
Hon känner nämligen hans flickvän, väldigt löst. Men de gånger hon träffat henne har hon inte sagt ett ord.
 "Man får dra ut minsta lilla ljud ur henne"
Kanske får han inte så mycket snackat hemma? Kan det vara så? Att han saknar våra samtal?
För vi pratade jämt. Oftast fick vi bestämma tidpunkter när vi la oss då vi skulle sluta prata, annars skulle vi prata nätterna igenom.
Ska jag ringa honom? Eller bara skriva ett nonchigt sms?


"Nej, varför skulle jag ha kvar den färgen? Vad tror du om mig? Att jag sparar 2 år gamla färgburkar? Va? Absolut inte. Hade jag haft det hade jag gärna slängt den på dig, den var ju hemsk"

Okej, lite överdrivet. Hoppas bara han kommer ihåg min humor och att detta sms bara betydde " Nej tyvärr" 
 Okej, nu ångrar jag mig lite. Vi känner ju inte varandra längre.. HELVETE