Emmmmmm-a

HIttade min allra första pojkvän på facebook alldeles nyss.
Blandade känslor.
Han var den första som fick mig att känna riktig tilldragelse till någon, riktig stark kärlek.
Men det var också han som manipulerade mig till ätstörningar, depression och självdestruktivitet.
Jag var nära att skriva ett litet meddelande men ångrade mig snabbt.
Jag är alldeles för likgiltig och tror att jag inte är berörd.
Det är alltid så, folk sviker mig hela tiden men jag tänker inte att de sviker MIG utan bara att de sviker, om ni förstår?
Jag tar inte illa upp men mitt inre tar illa upp utan att jag märker det och sätter djupa spår i mig som så småningom kommer komma upp. 

Tillbaka till honom, han svek mig på det mest hemska sätt man kan tänka sig. 
Han har ärrat mig föralltid, jag kommer alltid hata honom samtidigt som jag älskar honom. 
Nu är han gift och har barn. 
Jag undrar hur han förklarat för sin fru om vårat förhållande, om han överhuvudtaget sagt något.
Han var 21, jag var 15. Han var för stolt för att medge att han förälskat sig i en barnunge, samtidigt flyttade han ihop med mig, går det ihop? 

Tillslut insåg han hur beroende jag var av honom.
Det var början på slutet, både för mig och för vårat förhållande....

Gråter samtidigt som jag är glad, glad att jag kom ifrån honom, glad att han mår bra.
Att man kan ha så delade känslor om en människa...?