Emmmmmm-a

Helvete vad jävla djupt nergången jag var i mig själv för sisådär fem år sedan.
Jag är jävligt lyckligt lottad som kommit ur det där nu. Tack vare morfar. Han varen enda som brydde sig om mig då. Och han var väl den enda jag brydde mig om också. 

Nu tittar jag på Ladies night och funderar på om Göran är min Martin Stenmarck? 
Jag tror det. Minus sångrösten. 
tja 

Jag blundar, och håller andan lite till. hjärtat stannar fan vad ska jag ta mig till