Om mammaprat

När vi var mitt uppe i lussebaket ringde telefonen, jag som satt på köksbänken med rena händer och studerade Göran, med kladdiga händer.
Telefonen ringde och Göran bad mig svara.
"Emma"
"Emma?"
"Ja, hos Göran"
"Jahaja, och vem är du då?"
Här förstod jag att det var hans mamma och höll på att tappa luren.
Jag visste inte vad jag skulle säga. Inte det att jag var nervös utan att för att jag helt enkelt inte vet om jag kan kalla mig flickvän eller om vi fortfarande dejtar..?
"En kompis"
Sa jag.
Göran tvättade händerna och pratade några minuter med henne, sedan omfamnade han mig, sa att han älskade mig och att vi nog skulle börja kalla varandra för flickvän och pojkvän.

:D

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0