Om unemployed

Fuck
Jag vet inte vad som hände, allt bara brast och jag ringde och sa upp mig.
Det händer för mycket just nu, jag är helt matt.
Därför hade det varit lägligt att ha kvar jobbet med rutinerna det innebär o liknande.
Men jag sa upp mig.
Sparkade mig själv.
Chefen var någotsånär förstående och sa att han förstod att jag inte skulle stanna så länge.
Han såg på mig att jag var en rastlös själ, sa han. Positivt eller Negativt???

Jaha....
Ingen uppsägningstid vilket betyder att jag ska hämta mina grejer imorgon, köpa någt gott till fikat och sedan pysa hemåt.
Göran blev helt paff, "Men du älskade ju ditt jobb sa du?"
Jag älskade jobbet, men inte jobbet.... Svårt att förklara...


Nu kommer alla problem till mig igen, ska jag börja söka nytt eller gå hemma och mögla?
Har kontakt med en kille som ordnar "kontaktpersoner" åt tonåringar som har det svårt och behöver någon att lita på, och någon som bryr sig om dem.
Låter jättekul faktiskt, Om inte mina betyg hade sugit sådan röv hade jag velat utbilda mig till något som har med tonåringar och deras liv att göra.
Han tror dessutom att jag skulle kunna passa för jobbet.


Kommer sakna folket på kontorsdelen, rejält faktiskt. Ska definitivt ta nummer av några imorgon och bjuda på fika någon dag.

Nu ska jag gå till systemet och köpa något med många procent, ett paket ciggaretter och lite deppmusik på det så ska ni nog se att jag kommer på vad jag vill göra!!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0