Fortsättning

Detta stycke är jag inte helt nöjd med, men allt är ogenomgånget, okorrektur läst, råmaterial från mitt huvud.

"Hon vaknade av dunsen av planets hjul mot asfalten, la ner sin olästa tidning i väskan, drog halsduken lite hårdare om halsen och tog på sig sin svarta kappa, Stövlarna hon hade knäppt upp knäppte hon igen. Det dunkade om fötterna då stövlarna var alldeles för trånga med raggsockor i.

Hon var alldeles för fin för Kalix hann hon tänka innan hon ställde sig upp och började som första person gå av planet.

Kylan slog henne i ansiktet och hon kunde knappt ta ett normalt andetag.

Hon hostade och snubblade ner för den branta trappen ned från flygplanet.


Hennes tre enorma resväskor rullade in först på bandet. Hon fick av dem och stod länge och tittade på dem och undrade hur hon skulle förflytta dem ut till terminalen, i Stockholm hade starka, fina underbara Anders hjälpt henne. Anders som inte längre älskade henne.

Hon slog bort tanken om honom och tog mod till sig och frågade en ung kille om han kunde rulla en av hennes väskor bort till ingången där borta?

- "Aah vad får jag för det?" Norrlänskan klingade underbart i hennes öron. Hon hade saknat den.  

- "Eh... En tjuga?"

- "Förrti så tar jag bå' två´"

Hon fipplade upp två tjugor som hon räckte honom. Förbryllad över vart den gamla vänligheten tagit vägen.

Han suckade och stönade och svor över hennes tunga väskor men drog dem ända ut till taxizonen.

En taxi lyste grön och hon knackade på rutan.

Han lyfte in hennes väskor som ingenting och hon satte sig i baksätet.

Han satte sig och tog fram ett cigarettpaket.

?-         "Hä ska ba ta en rök, ska´n ha en ?"

?-         "Nejtack"

Han tände och rökte cigaretten utan att sätta på fläkten eller ens öppna fönstret.

Han startade bilen och körde iväg med ett ryck.

?-         "Jaha, å var ska en vackär kvinn som du hen?"

?-         "Gamla timmervillan i byn"

?-         " Nämen säg int att dä ä Amelia, Tors flick som ha komme hem?"

?-         " Jo, det är det"

Hon tog upp sin mobil ur fickan och startade den. Välkomstmelodin gjorde henne på något konstigt sätt illa till mods. Stockholm var så långt borta nu, alla som hon tyckte om och kände var så långt borta. Det var hon och bara hon nu. Hon hoppades att dessa tre veckor skulle göra henne gott, hon ville starta på nytt i februari. "


Första delen i inlägget "Utdraaaag"


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0