Emmmmmm-a

Mr Ex mötte mig utanför porten och vi hann gå några meter innan min mobil plingade till.
"Fin barnvagn.."

Jag höll på att kräkas, jag måste ringa polisen och be dem prioritera detta högre! Det står ju ganska klart att det är någon som bor i närheten av min lägenhet och inte har något liv och därför sitter och kontrollerar mig.

Jag fick förklara hela storyn för Mr Ex och han blev så himla arg att han nästan började springa samtidigt som han mumlade om samhället o dårar och alltvaddetvar.

Han fick mig iallafall på lite andra tankar och vi pratade om alltmöjligt. Hans son, Mia, Clarissa o Rikard, mitt nya jobb.. Ja jag kan säga att den 1.5 timmen vi var ute o gick kändes som en kvart.

Jag förbannar mig själv som gör detta. Jag har fått mersmak kan jag ju bara säga. Jag vill fortsätta träffa honom och prata, dela mina funderingar och bara höra hans röst egentligen.
Samtidigt så går jag emot min stolthet på något sätt. Man tar väl inte tillbaka någon som lämnat en för en annan.

Men jag kan bara inte glömma honom. Jag inbillar mig själv att eftersom jag känner såhär är han den rätte.
Eftersom han saknar mig, på vilket plan vet jag inte. Vän eller flickvän, men han saknar mig.
Jag kan lugnt säga att hjärtat kämpar mot hjärnan, jag vill inte ha alla dessa tankar i huvudet nu när jag ska vara pigg och glad på nya jobbet!

Dåligt dåligt dåligt.