Emmmmmm-a

Still not sleeping
Sitter på golvet i sovrummet, med min rosa skokartong framför mig.
Fylld av nostalgi, minnen och foton.
Gråter något så fruktansvärt, hur kunde jag låta mig förstöras?
16 år, jag visste ingenting, förstod ingenting.
Vill bara spola tillbaka tiden och ta mig själv i famnen, krama mig och säga att allt kommer bli bra bara du inte stannar.
Jag skulle ge mig själv mod att lämna innan det gick för långt.
det skulle aldrig ha gått så långt som det gjorde.
Jag skulle aldrig ha fallit så långt ner i hålet, aldrig stött ifrån mig personerna jag älskade.
Jag hatar mig själv för hur jag kudne behandla dem så respektlöst, speciellt mamma. Min mamma.
Som kämpat som en idiot för mig. Själv. I en stor villa´, men hon gjorde det för mig.
Och sedan behandlade jag henne så  , µ
Så oerhört tacksam att hon finns vid min sida igen.
Så oerhört tacksam för Mikael, Isak, Clarissa och morfar, utan dem hade jag troligen inte levt idag.