Emmmmmm-a

Varför är mitt liv så oerhört svartvitt?
Pratade med G för några dagar sedan, han blev ledsen men sa att han bara ville att jag skulle må bra så därför skulle vi absolut vänta, frid och fröjd.
Sedan dess har han totalignorerat mig. Svarat på några sms och ringt tillbaka kanske två gånger och då sagt att han inte alls ignorerar mig, han har bara precis börjat jobba och har mycket att stå i.
Okej, jag förstår men så mycket har han inte att stå i att han inte kan skicka ett sms med några fler ord i än fyra.
Det är ju något, det fattar jag. Och jag vill bara prata om det, när vi pratade och jag förklarade sa bara jag avd jag kände och han sa okej klart att vi väntar. Men aldrig egentligen vad han kände.
Jag håller på att knäckas, klarar inte av att förlora honom pga av mig själv.

Grädde på tårtan har mamma börjat rensa huset och vill ha hjälp av mig att riva upp barndom, gamla minnen, hemska minnen osv, PLUS att hon ska sälja enda platsen jag känner mig trygg på.

Strössel på grädden hatar Isak och Lucas mig just nu.
Jättekul, verkligen.
De två killar som betyder mest i mitt liv, I & G, vill inte ha med mig att göra.

JUST FUCKIN GREAT!