Om drömprinsens baksidor
Var hos Göran förut en snabbis och skulle bara hämta lite kläder när vi började prata och det ledde till världens jävla sjuhelvetes bråk.
Gråter och gråter just nu, skakar även fast jag vet att det var ett vanligt bråk och att allt kommer vara som vanligt om några dagar kändes det så overkligt när vi stod och skulle överrösta varanda med motargument som övergick i fula ord och påhopp,
vi bråkar verkligen barnsligt och det är verkligen skitjobbigt nu efteråt när jag sitter själv och tänker på allt han skrek och undrar om han verkligen tycker så.
Grejen var att det vi bråkade om är känsligt både för honom och mig, pappor, pappor, pappor.
ÅÅHH vad jag känner mig dum
Jag är säkert dum också...
Och skitjobbig när jag bara tar plats.
Och bara kräver.
Och skrattar fast det inte ens är kul.
Och tror att jag bara kan bestämma bara för att jag är kär.
Och ringer i tid och otid.
