Emmmmmm-a

Kvällen den fjärde / natten till den femte var jag uppe, pratade i telefon med Göran och gjorde samtidigt ett graviditetstest eftersom min mens var över två veckor försenad.
Två jävla feta streck och så var livets väg förändrat i en handvändning.

Han kom, vi pratade hela natten, jag gjorde ytterligare ett test som visade samma resultat. 
Efter natten kändes allt mer hopplöst eftersom han sa att han älskar mig och känner så för mig att han skulel kunna tänka sig att behålla barnet. 
För mig är det en omöjlighet.
Inte för att jag tvivlar på Göran utan för att jag helt enkelt inte vill ha barn nu, jag har så många ogjorda saker jag vill göra och jag känner mig inte mogen nog att ta ett sådant enormt ansvar. 
Han är äldre än mig, har rest mycket, utbildat sig, festat färdigt och allt sådant.

Han säger att jag visst kan göra alla de saker jag vill göra, man kan resa med ett barn, man kan lämna barnet till någon släkting om man vill gå ut en kväll, jag kan studera om jag vill. 
Och det är här han får mig att tveka, när han säger så, så låter det så lätt. Och det kanske det är? 
Vi båda är helt villrådiga även om han tippar mer mot ja och jag tippar mot nej. 

Mitt i allt detta började jag igår mitt nya jobb, mycket nya saker att lära in i en - 24 h sövd hjärna. 
Mitt i allt detta gör Isak och hans pojkvän slut, han behöver mig mer än någonsin och jag kan inte ge honom all den tid jag önskar att jag kunde. 
Mitt i allt detta står jag, Det är jag som bär fostret. 
Inom en snar framtid måste vi bestämma oss. 
Jag har en sådan ångest för detta. 

Nu vet ni. Ta det som det är så ska vi nog se att allt löser sig. (haha..)