Emmmmmm-a

Jag vet inte riktigt vad som har hänt med mig.
Jag är inte alls nå pepp på livet längre.
När jag fick det här jobbet bubblade hela jag av lycka och jag kollade utbildningar, utlandsresor och utlandsutbildningar, jobb utomland, hus utomlands och allt möjligt. Jag skulle göra något med mitt liv äntligen!
Nu känner jag bara...... määööööh.
Orkar inte ta tag i någonting.

Kanske allt som jag fick reda på häromdagen, Det faktum att jag blir lämnad mer eller mindre i tre månader och att jag är ganska lycklig som har dragit ner min livsglädje på något konstigt sätt?
Jag känner mig ganska nöjd med livet men jag vill inte vara det!
Jag vill innerst inne ut och resa, utbilda mig, träffa massa nya galna människor, byta boende, byta jobb.
Men jag orkar liksom inte. Jag vågar inte känns det som. Vågar inte ta steget ut.
Våga falla som ett lööööööööv.
Jag vill inte lämna mina darlings här i Stockholm. Vad händer om jag säger upp lägenheten, bestämmer mig för o flytta till USA men vantrivs och kommer hem igen efter en månad utan någonstans att bo?
Marknaden i Stockholm är inte direkt lätt....

Jag har för många hinder och saker som blockerar mig känner jag, för jag vill leva och känna mig fri.
Jag vill kunna och våga åka till Pakistan imorgon om jag så vill.
Men alla dessa hinder är mer eller mindre bara menatala, psykiska.
Och det stör mig, nåt så oerhört...