Om

Jag är trött och less på allt.

Alla bara lämnar mig, sviker, dissar och hånar.
Jag orkar inte tro att jag kämpar med massa människor omkring mig som älskar mig när jag gång på gång blir droppad nerför stupet av dem jag litar mest på och älskar.
Jag orkar inte hänga kvar gång efter gång.
Krampaktigt ta tag i en så oändligt liten kvist för att börja jobba mig uppåt igen.
När jag ändå bara blir droppad ner igen.
Jag orkar inte vara rädd för att ge mig hän.
Jag orkar inte vara på min vakt hela tiden, jag orkar inte med mig själv.
Jag orkar inte med att de personer jag räknar som mina syskon skrattar åt mig bakom min rygg.
Jag orkar verkligen inte det.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0